Min kära gamla Minolta som var den allra första systemkamera jag köpte har definitivt gjort sitt. Analog, utan automatisk ljusmätare och helt i avsaknad på automatskärpa, tillhör den fotografins museala avdelning. Men med Fuijs fantastiska film Velvia har jag med denna Minolta tagit tusentals trädgårdsbilder. Dessa diabilder ligger väl arkiverade och samlar nu damm. Lilla Olympusen var ett sentida köp då jag glömt min Canon och behövde billigast tänkbara kamera med bra kvalitet. Sista köpet före övergången till digital teknik. Och detta är inte 20-30 år sedan. Utan mycket senare. Så tiden kan rusa!
Denna bild från Père Lachaisekyrkogården i Paris är en av de sista jag tog analogt och sedan scannat. Passande när jag talar om en gravsättning av teknik och utrustning.
