Ett eget Barnsley house

Gullregn o allium beskruven low low 377Underbart är kort. Det gäller att behärska konsten att stanna upp och bara njuta i trädgården. Glömma kirskålen (hur nu det ska gå till), oklippt bokhäck, osådda fröer. För när till exempel de fyra gullregnen visar upp sin prakt och gör skäl för sitt namn med ett regn av gyllena klasar, så måste man sansa sin iver att uträtta stordåd. I min nya bok OM LUSTEN ATT TRÄDGÅRDERA (länk) finns ett kapitel som fokuserar just på konsten att njuta. utan dåligt samvete.

För när allium i den intensivt rödlila färgen vandrar hand i hand med gullregnen har vi fått vårt alldeles egna Barnsley House med dess berömda gullregnsgång. Tack för inspirationen, tack för växtkraften.

Allium beskuren low low 379

Gullregn o Verreriet low low 398 Och när en regnskur kommer, kilar vi in i Verreriet (vårt namn på glashuset) och njuter över en kopp afternoon tea.

måndag / 110530

4 kommentarer to “Ett eget Barnsley house”

  1. Hannu skriver:

    Ett eget Barnsley är vad alla behöver. 🙂

  2. Thomas skriver:

    Våra gener ser ut över ett ursprungligt landskap, med ryggen mot den retirerande skogen, mot ett öppnare landskap som formar oss till människor. Landskapet erbjuder variation och överblick, de första stegen är tagna för att ta kontroll över vår miljö och vårt eget öde. Idag finns inte en fläck på jorden som inte är påverkad eller kontrollerad av oss.
    Är intresset genom tiderna av att trädgårdera, ett behov av att ytterst kontrollera, att skapa ett stycke natur enligt våra egoistiska ideal, tillgodose våra behov av lagom komplexitet. Att ha trädgård kanske är så simpelt som att tillfredställa vårt behov av dominans och kontroll, ett spöke från människans evolutionära ursprung? Vårt uttalade kontrollbehov kanske var och är en överlevnadsfaktor och en del av vårt arv från våra förfäder som tog sig ned från trädgrenarna, ut på savannen och de som intog nya utmanande miljöer? Kontrollen över vår miljö är det som gjort oss till en så framgångsrik art, att härska över allt och alla.
    Henrik Valentins bok är en lärorik biografi över sin egen väg till trädgård, från faderns stora intresse till sina egna projekt. Henrik visar på sitt brinnande intresse för växter där rosor, astilbe och buskpioner är favoriter, men det finns också ett intresse för landskapet, att skapa rum av olika karaktär och att anlägga artificiella miljöer som kan hysa annars hotade arter.
    Trots den positiva klangen av ordet ”trädgårdera” så får man känslan av att hårt arbete rent fysiskt behövs för att upprätthålla ordning, men också hårt arbete ute i samhället för att fylla på plånboken, för biologisk mångfald står i direkt proportion till antalet kronor. En stressfylld tillvaro kan tyckas, men glädjen att lyckas, få växterna på plats, beundra mödan och känna den förmodade goda smärtan av träningsvärk är värt insatsen.
    Intressant är beskrivningen i boken kopplingen mellan vår egen mognad och strukturer i trädgården som påminner om vårt eget förfall och människans sårbarhet. När vi så småningom lämnar vår kära trädgård av ett eller annat skäl och naturens krafter återtar förlorad mark, finns bara husgrunder och murar kvar som påminner om våra ambitioner. De efter oss kommer att undra, vad fanns här? Kanske ett skyttevärn!

  3. Lena skriver:

    Sååå fina bilder på sååå fin trädgård!
    Efter att nyligen ha övertagit en eftersatt och oinspirerad trädgård har jag funderat på att sätta ut en skylt vid gatan med texten: Självplock! Maskrosor, nässlor och kirskål. Ta så mycket du vill – gratis!
    Tack för inspiration!

  4. Maria Berg skriver:

    Hej på dig Henrik!

    Jo, du gropen du fann på min sida var till det här-
    http://mariaberg-garden.blogspot.com/2011/06/gang-och-studsmatta.html
    Men det finns lite baktankar- jag vill ju helt klart ha en damm i trädgården fast det får bli när barnen inte studsar mer.

    Det gäller att njuta varje sekund nu det går så får, vänder man ryggen till så har man missat en sort som blommar just nu. Var iväg en vecka på Öland och när jag kom hem därifrån stod hela trädgården i full blom, så himla underbart.

    Det är också lite konstigt i år för det är verkligen tidigt på väldigt många blommor. Jag brukar ha i prästkragar och plymspirera/lupiner i midsommarstången men nu tror jag allt att det är överblommade tills dess.
    Den 10 juli har jag en växt/blogg träff här hos mig, om ni vill är ni hjärtligt välkomna. Hallnads trädgårdsförening har öppna trädgårdar den dagen så det finns en hel del att titta på.
    Vänliga hälsningar,
    Maria Berg

Henrik Valentin är en sida från Fonem Förlag
040-12 62 50 | info@henrikvalentin.se

Copyright informo-09 | Admin