I en krönika som publicerades i Femina redan 1998 lanserade jag begreppet ”trädgårdera” som ersättare till ”arbeta i trädgården”. Det var den då trädgårdsansvariga redaktören Christel Kvant (länk) som lät mig upphäva ett fältrop med rubriken ”Sluta med trädgårdsarbete – börja trädgårdera”. Till en början väckte denna språkliga lansering inte något större gesvar. Arbetets söner och döttrar i vårt land var så tillvanda vid arbetsuttryck. Men nu ser jag det allt oftare.
Engelsmännen använder verbet ”to garden” och substantivet ”gardening”. De utgjorde mina utgångspunkter. Och ”trädgårdering” låter väl bra mycket mer sympatiskt än ”trädgårdsarbete”.
Så nu när vi ivriga av förväntan inför våren planterar nya omgångar av tulpanlökar som är sprängfyllda av löften, sker det genom att vi ”trädgårderar”. En sympatisk sysselsättning som förtjänar en sympatisk beteckning. För vårt broderfolk danskarna kan det bli marigare, där använder man ju ordet ”have” för ”trädgård”. Och ”haverera” blir kanske lite missvisande.
