Var finns männen på teatern?

EFA_1_mini matbord justeradJag började med att skriva: Var finns männen i kulturen? men då hamnar frågan mitt uppe i ett resonemang om kultur och vad den egentligen omfattar (DNs ledare). Fotboll och grilla flintastek – är inte det en del av vår kultur? Eller bara sånt som konst, actionfilm, arkitektur? Därför begränsar jag mig dock här till TEATER och då med strålkastarna riktade mot salongen för en gångs skull.

EFA_lans_mini justerad

 

 

 

 

 

När jag torsdag kväll, den 27 maj, var och såg pjäsen En familj på Dramatens lilla scen dök frågan om de frånvarande männen upp av sig själv. På scenen är könsfördelningen ungefär 50-50 eller åtminstone 55-45 till kvinnornas fördel. Detta avspeglades sig inte i salongen där vi män kanske utgjorde 10%. Åldersfördelningen låg lite förenklat på 50 + vilket i sig inte är fel, inte alls. Man ska inte som en teaterchef gjorde på en stadsteater i en skånsk stad. Han skällde ut en liten tapper skaran till publik för att det inte kommit fler. Nästa gång dök ännu färre upp.

Pjäsen på Dramaten är ett synnerligen underhållande familjedrama om en man som försvinner och lämnar hustrun och de tre döttrarna med respektive män, en syster och svåger.  Marie Göranzon är fullständigt lysande som den tablettmissbrukande hustrun – tala om bett i replikerna!

Liet hus o stort low 4579

10% män i salongen

Men kan detta ämne med en familj i upplösning inte vara av intresse för män? Vi kommer alla från någon form av familj, många tillhör en eller flera familjebildningar. Dramaten har suveräna skådespelare. Men ändå inte fler än ca 10% män i den nästan fullsatta salongen. 15% om jag ska vara generös. Jag har inget svar på denna manliga frånvaro.

Själv har jag skrivit flera pjäser med kvinnor i de dominerande rollerna och min roman Ödelagd har en kvinna i centrum. Så kanske har jag som författare inrättat mig i ledet. Kim Anderzon lockar med sina drastiska monologer massor av kvinnor. Krister Henriksson med exempelvis Doktor Glas också.

Hur ska en pjäs vara uppbyggd för att locka män? Svaret finns kanske på privatteatrarnas komedier och musikaler. Där klättrar männens procentsiffra kanske upp till 40% rent utav. Är de för att de förhållandevis dyra biljetterna fordrar en manlig inkomst.

Listerby kyrka low 4637Relationsyrken

Kan det finnas en vidarekoppling till yrken med relationer och kommunikationer? På läkarutbildningarna talar man om könskvotering för att inte alla läkare i framtiden ska vara kvinnor (förr var det tvärt om). Kvinnor dominerar bland präster för att inte tala om på lärarutbildningarna med möjligt undantag för den handfull som överhuvudtaget vill bli matte och kemilärare. Bland jurister finns numera ett växande antal duktiga kvinnor. Så vart tar männen vägen?

Säg inte annat än att ett teaterbesök väcker frågor.

Föreställningsfoton från En familj: Roger Stenberg, Dramatens pressbild

fredag / 100528

2 kommentarer to “Var finns männen på teatern?”

  1. Roger Ylvenius skriver:

    Jag tillhör de 10%.
    Jag tillhör inte den gruppen som ”släpas” till teatern av sina hustrur för att… ja, har ingen aning.
    Jag har gått på teatern ända sedan de yngsta tonåren och tycker om det. Levande konst som föds i samma ögonblcik som orden träffar mina trumhinnor och synnerverer.
    Allt som jag harsett har inte varit bra, men det är alltid intressant. Ljuset, scenografin, regin eller en och annan insats av skådespelarna. Men… jag saknar ofta katharzis. Varför sätter man upp vissa pjäser?
    Ibland får man långsökta förklaringar och tillrättalägganden av regissör eller i värsta fall författaren.Oftast på en nivå som gör inläggen kvasi intellektu-ella.
    Teatern berör allt mindre. Åtminstone mig.
    Däremot börjar balett föreställningar nå de önskade 50% i fördelning.
    Varför det?

  2. Thomas skriver:

    Måste tillstå att det nu är allt för länge sedan jag var på teater. Är det för att jag är man? Nej, jag tror inte det, i nyttjandet av teater, samverkar en rad faktorer, utbud, var man bor,familj,barnbarn, pendling, TV, allmän slöhet avgör om biljetten ska bokas till nästa helgs föreställning. Framförhållningen måste med andra ord vara stor. Teater inbjuder inte till spontana infall, särskilt inte en föreställning på Dramaten. Nåväl, observationen att publiken vid en Dramatenföreställning är dominerad av kvinnor, är det ett tecken på en samhällsförändring? Brecht sa att teatern kan fostra och spegla sociala förändringar som även syns i publiksammansättningen. Publiken är där som experter inte av kultrellt intresse.Brechts paradigm ” En teater i forskningens tidsålder” blir därmed intressant. Ett familjedrama kanske lockar kvinnor mer utifån deras erfarenhet och position.
    Jag ser ett forskningsbehov, att från Brech teorier, genom fältstudier, belysa frågan.
    Om jag skulle ta mig ann detta forkningsområde skulle det betyda många fler teaterbesök, att förena nytta med nöje.

Henrik Valentin är en sida från Fonem Förlag
040-12 62 50 | info@henrikvalentin.se

Copyright informo-09 | Admin